Kishōtenketsu – Struktur del 5

Det här är del 5 i min genomgång av ämnet struktur. Den förra delen finns här. Läs alla delar här. Utanför Europa har det utvecklats flera andra sätt att lägga upp historier. Det kan vara svårt att få tag på information om dem, men här kommer en presentation av ett Fortsätt läsa

Donatus – Struktur del 4

Det här är del 4 i min genomgång av ämnet struktur. Den förra delen finns här. Läs alla delar här. På 300-talet skrev den romerska retorn Aelius Donatus mer om Horatius och liknande författares indelning av dramatik. Han höll med honom om att komedierna ska delas in i fem ”akter”*. Fortsätt läsa

Vad du kan lära dig av Linda och Elio

Häromdagen skrev Metro om några fans till fantasyförfattaren George R.R. Martin som numera får arbeta med honom med Game of Thrones. [Metro är bara några år efter The Vulture.] Om du har en liknande dröm finns det ett par saker Elio och Linda kan lära dig.

Horatius – Struktur del 3

Det här är del 3 i min genomgång av ämnet struktur. Den förra delen finns här. Läs alla delar här. År 19 f.Kr. publicerades Horatius Ars Poetica (fulltext på engelska här). Horatius var en av de främsta som analyserade Homeros episka dikter Illiaden och Odysséen. Ars Poetica gav oss strukturella Fortsätt läsa

Aristoteles – Struktur del 2

Det här är del 2 i min genomgång av ämnet struktur. Den förra delen finns här. Läs alla delar här. Omkring 335 f.Kr. (efter det grekiska dramats guldålder) skrev Aristoteles det första litteraturteoretiska verket, Om diktkonsten. Hans verk är egentligen inte ett uppfinnande av regler, utan en sammanställning av ”best Fortsätt läsa

Vad du kan lära dig av Lego filmen

När inte ens virus är något som man kan låta bli att lära sig något av, är nästa steg barnfilmer. Den här gången ska vi se vad 2014 års Lego filmen kan lära författare. Det visar sig att det är rätt bra grejer…

Hur du undviker att vilseleda dig själv

I de senaste två inläggen (Att vilseleda utan att ljuga och En ful kurs i hur författare vilseleder läsaren) har jag gått ganska hårt åt Michael Tappers avhandling om svenska polisböcker och -filmer. Hans bok är verkligen inte den enda som vilseleder. Mina egna böcker, flera av mina vänners böcker, Fortsätt läsa

En ful kurs i hur författare vilseleder läsaren

I det förra inlägget (Att vilseleda utan att ljuga) skrev jag om hur Michael Tappers tjocka bok om svenska polisromaner och -filmer nästan helt saknade kvinnliga författare, vilket är märkligt med tanke på a) att boken är så tjock att de hade fått plats, och b) att det finns många Fortsätt läsa