Vändningar. Det är det folk brukar prata om när de pratar om intriger. Tja, det och hål i intrigen.
Båda de sakerna är förstås intressanta, men det är verkligen inte det enda man kan prata om när det gäller intriger. I själva verket skulle jag säga att vändningar och hål är det minst intressanta när det gäller intriger.
I stället tycker jag att det författare borde prata mer om är de verktyg som finns för att få läsaren att läsa vidare. Här kommer jag presentera 7 av de mest effektiva sådana verktygen.
Vad är en intrig?
1734 användes första gången ordet ”intrig” i svenskan som en översättning av det engelska ordet ”plot”. Den förklaring som ges i Svenska Akademiens Ordbok är:
i sht estet. hopknytning av (mer l. mindre invecklat) händelseförlopp i en roman l. novell l. ett skådespel; ofta konkretare: (invecklad) handling.
Just det där med hopknytningen mellan händelserna i en berättelse är det jag brukar poängtera när jag pratar om intriger.
Att bygga en sådan händelsekedja kan man grovt sett göra på två sätt:
a) A leder till B som leder till C, fram till slutet. Det här kallas för en orsakskedja eller en orsak-verkankedja. Torkel ställer en fråga till Hamid och får ett svar, är ett exempel inuti en scen. Annelie sätter ut en annons efter en rumskompis och får svar från Vera, är ett större exempel.
b) A speglas i B. Det här sättet att bygga intrigen bygger mer på likheter och olikheter. I en scen kan vi se att vår huvudperson Paul bygger en bil, och i scenen som följer får vi se att antagonisten river ner ett hus (bygger/river är varandras motsatser). Det här kallas ibland för tematiskt skrivande. Det är lite svårare eftersom man riskerar att förlora läsaren om kopplingen är för obskyr.
Det går att göra scener som inte är kopplade till intrigen, så länge de ändå på något sätt har med saken att göra, till exempel genom att koppla ihop det med rollfiguren eller miljön eller temat. Men… ju fler sådana scener, desto större risk att du förlorar läsaren. Därför brukar jag avråda från sådana utflykter såvida det inte är en del av poängen med berättelsen. För den som har en för kort text finns det bättre saker att göra än sådana utvikningar.
Inre och yttre intriger
En del intriger är mer fokuserade på saker, resor och andra yttre företeelser. De här kallas ibland för yttre intriger.
Andra är mer fokuserade på rollfigurernas psykologi och relationer. De här kallas ibland för inre intriger.
Skillnaden dem emellan är en av de saker som det kan vara praktiskt att hålla ögonen på när du ska skapa intriger. Därför har jag rekommendationer för dem separat nedan.
7 oumbärliga intrigverktyg
De första tre verktygen är relativt kända, medan resten är mindre kända. Alla passar inte för alla berättelser, så testa gärna lite olika innan du bestämmer dig.
Bilderna är hämtade från The Noun Project. De är inte tänkta att vara de enda tänkbara sätten att använda verktygen utan som enkla symboler. För varje verktyg finns det många sätt att förverkliga dem.
MacGuffin [länk hit]
En MacGuffin är något riktigt viktigt i berättelsen. Det är det här rollfigurerna strävar efter, tävlar om, misslyckas med att skaffa, tvingas hitta nya strategier för att nå, etc. Och ja, MacGuffins behöver laddas.
I yttre intriger är det här ofta en skatt, eller pengar, transportmedel, en uppfinning eller liknande. Sagan om ringen och Jakten på Röd Oktober är bara två böcker/filmer som har sin MacGuffin i titeln. Så viktig är den här saken. Faktum är att en MacGuffin kan vara en person också, som flera av rollfigurerna är ute efter. Actionkomedin Midnight Run handlar exempelvis om hur en kriminell revisor jagas av flera prisjägare på uppdrag av en borgensman. De olika prisjägarna rövar bort revisorn från varandra, för att själva kunna få priset i slutet. Vad MacGuffin är varierar ofta med genren. I feelgood kan det här vara en flygbiljett eller det tilltänkta kärleksintresset, medan en thriller kan kretsa kring ett bevis för planerna på ett attentat eller liknande.
I inre intriger är berättelsens något mindre påtagligt, såsom en känsla, eller en rollfigurs tillit. Kampen för att nå den här viktiga saken är inte mindre uppseendeväckande eller intensiv. Tvärtom kan det bli spännande att se hur huvudpersonen försöker vinna sin mammas kärlek, bara för att få se det hemska syskonet få det mesta av uppmärksamheten.
Lär dig mer om MacGuffins här (ca 2800 ord, inklusive listor över olika typer av MacGuffins, med råd om hur du kan använda dem).
Plantering [länk hit]
En plantering är något som presenteras innan eller långt innan det faktiskt får betydelse i berättelsen. Det här kallas ibland också felaktigt Tjechovs gevär (som syftar på att man inte bör ha med element som man inte använder).
I inre intriger kan planteringar bland annat användas för att tidigt i berättelsen antyda att en person kommer att förråda en annan eller att två personer kommer att bli tillsammans. Det här hjälper läsaren, så att överraskningarna inte kommer helt ur det blå, utan att det känns naturligt. Samtidigt är det sällan bra om antydningarna blir för tydliga, eftersom det gör att läsaren kan lista ut vad som ska hända i förväg.
I yttre intriger finns det flera sätt att plantera sådant som blir viktigt senare. Ett sätt är att ha ett monster i skuggan i flera scener innan det anfaller. (Monstret kan vara någon person som skuggar huvudpersonen eller liknande.) Andra sätt är att gömma ledtrådar antingen i öppen dager eller bland andra saker. Men det vanligaste sättet är antagligen att använda sig av spegelscener, d.v.s. där huvudpersonerna befinner sig på en plats tidigt i berättelse som vi senare återkommer till, eller gör något som den senare kommer att upprepa, oftast på ett större sätt. Det är det här alla träningssekvenser handlar om.
Läs mer om hur du kan plantera ledtrådar till lösningen genom hindren (strax över 700 ord). Och mer här.
Biintrig [länk hit]
Nästan alla berättelser har mer än en intrig (eller linje, som det ibland kallas). Den viktigaste är huvudintrigen (A-intrig) och de andra är biintriger (eller B- och C-intriger).
Det intressanta med inre och yttre intriger är att de ofta har en biintrig som är tvärtom.
Till berättelser med yttre intriger, såsom de som finns i spänningsromaner (deckare och thrillers exempelvis), använder man ofta en kärleksberättelse för huvudpersonen som biintrig. Anledningen är att berättelsen annars blir platt och känslolös. Men det finns också många böcker där huvudintrigen är en yttre intrig som använder sig av psykologi i biintrigen för att hitta en mer mänsklig balans, via exempel fobier eller liknande. Det vanligaste är dock att man använder sig av det mest realistiska man kan tänka sig som motvikt till allt det orealistiska, nämligen familjen.
För romaner med inre intriger som huvudintrig å andra sidan behövs det ofta något i biintrigen som gör berättelsen större eller känns mer storslagen. Därför använder man ofta katastrofer, krig eller sjukdomar i biintrigen. Ett exempel är kärleksdramat Borta med vinden där bakgrunden till Scarlett O’Hara och Rhett Butlers romans är det amerikanska inbördeskriget. Men det är också vanligt att det finns någon typ av mysterium eller konflikt med en annan grupp, eller någon av de andra typerna av konflikt.
I boken Författarens strukturbok kommer jag berätta mer om hur man balanserar huvudintrigen med biintrigen.
Mellanspel
Nu kommer vi till de mindre kända av intrigverktygen. Det betyder inte att de är mindre använda eller mindre effektiva, utan bara att de diskuteras mer sällan. Just därför är de de viktigaste verktygen att fundera över, eftersom så många författare inte använder dem medvetet.
Intrigkuponger [länk hit]
Intrigkuponger är flera objekt som huvudpersonen behöver för att komma vidare i berättelsen — och utan alla är det omöjligt. Huvudpersonen behöver därför leta och samla på det här, så att kampen för varje intrigkupong nästan blir en berättelse i sig.
I yttre intriger är det här ofta väldigt likt jakten på MacGuffins (se ovan). Huvudpersonen kommer över ett recept för framgång och ägnar därefter stora delar av intrigen åt att försöka hitta delarna i pusslet. Ett berömt exempel som faktiskt använder sig av två typer av intrigkuponger samtidigt är de senare böckerna i serien om Harry Potter. För att segra behöver de tre vännerna hitta och förstöra Voldemorts sju horrokruxer, men dessutom hitta de tre dödsrelikerna. Båda de här jakterna finns med parallellt, och de flesta läsare tänker inte på att de båda är intrigkuponger.
I inre intriger kan intrigkupongerna handla om att skaffa stöd från flera personer för att på så sätt få majoritet. I kärleksberättelser kan det handla om om utveckla flera delar av sin personlighet som personen bedömer vara nödvändiga (sanna eller inte) för att den andra rollfiguren ska få upp ögonen för den. Eller så kan det vara steg i en gradvis utveckling för att ta sig ur ett beroende.
Läs mer om intrigkuponger här.
Dörr nr 3 [länk hit]
Ett sätt att skapa spänning är att sätta upp en situation med två möjliga utfall. Dörr nr 1 är det som huvudpersonen (och läsaren) vill, men om det inträffar kommer berättelsen förlora sin konflikt. Dörr nr 2 är det huvudpersonen (och läsaren) är rädd för, och om du väljer det riskerar du att förlora läsarens sympati. Så vilket ska du välja? Du behöver hitta dörr nr 3, vilket banne mig inte lätt — och det ska det heller inte vara, eftersom läsaren ska ha minst lika svårt som du att komma på svaret. Det är lätt att tro att dörr nr 3 bara är samma sak som ett dilemma för huvudpersonen, men i själva verket handlar det här verktyget oftare om att utsätta dig själv som författare inför de här situationerna, att tänka dig in i vad det positiva alternativet och det negativa alternativet är, och därefter inte välja något av dem. Och slutligen, det här behöver inte vara något som äger rum under en längre tidsrymd eller ens en hel scen, utan bara utgörs av ett kort ögonblick, vilket gör det ögonblicket till en av rollfigurens viktigaste stunder i livet.
I inre intriger skildras ofta det här i form av dilemman kring personliga val: partner A eller partner B, jobb A eller jobb B, flytta till landet eller skaffa ett högavlönat jobb, etc. Svårigheten här är att se till så att det verkar som att det bara finns två alternativ. Tricket ligger ofta i att hitta symboler för de olika alternativen som du hamrar in i läsaren och att sedan inte fastna i de symbolerna själv.
I yttre intriger representeras redan de två alternativen av fysiska föremål eller av andra rollfigurer, så att det blir lätt för läsaren att se valsituationen. Men i många fall är valsituationen oftare handlingsbaserad, d.v.s. vad ska rollfiguren göra eller vad ska hända. Ska skurken eller hjälten dö? Ska huvudpersonen hämnas eller låta bli? Ska huvudpersonen vinna eller förlora? Ska huvudpersonen få tag på skatten eller förlora den?
Läs mer om dörr nr 3 här (inklusive flera sätt att hitta lösningar på situationen).
Imponerande misslyckande [länk hit]
För att skapa ett underläge, utan att förminska huvudpersonen alltför mycket kan man se till så att rollfiguren kämpar både länge och väl, men att motståndet till slut blir för stort.
I yttre intriger ser det här ofta ut som regelrätta eller symboliska tävlingar eller matcher. Fusk, tjuvnyp eller jäviga domare kan vara en av orsakerna till att huvudpersonen förlorar, men det måste inte vara det. Ibland är det helt enkelt så att huvudpersonen inte använder rätt strategi, inte har mött sin mentor än, inte har fått sin uppgradering eller har hjärtat på fel ställe. Det här kan bli en väckarklocka och orsaka både kval och personlig utveckling, men ibland krävs det en ökenvandring innan huvudpersonen har nått nästa nivå.
I inre intriger består imponerande misslyckanden ofta av argument som faller på döva öron eller romantiska gester som visar sig vara missriktade eller kommer för sent. Resultatet blir ofta att rollfiguren tvingas hitta ett annat mål, snarare än att hitta en annan strategi, och därmed också lägger större skuld på sig själv i efterhand för att ha varit så naiv.
Läs mer om imponerande misslyckande här, med fler exempel och lösningar.
Flytta antagonisten [länk hit]
Alltför många författare låter protagonisten möta antagonisten relativt tidigt, varpå de skils åt och sedan i slutet kämpar sin sista (och andra) kamp. Det här blir förutsägbart och hinner inte skapa så mycket dramatik. Klimaxen uteblir. Ett sätt att lösa det är att låta de två motståndarna mötas fler gånger. Men viktigare är att låta antagonisten bli allt starkare. Om antagonisten gör första draget hamnar protagonisten redan tidigt på efterkälken och får försöka komma ikapp, men det här verktyget gör det ännu mer osannolikt att huvudpersonen ska lyckas.
I yttre intriger kan det här ta många former, från att skaffa bättre utrustning efter det första mötet med protagonisten eller att ta reda på mer information om protagonisten, till att muta domare eller att skaffa förstärkning från annat håll. I filmen Robin Hood – Prince of Thieves verkar kampen mot sheriffen av Nottingham gå bra fram tills dess att han skaffar keltiska legosoldater som attackerar Sherwoodskogen och tvingar Robin Hood och hans numera inte lika muntra män att lämna lägret. Det här placerar huvudpersonerna på defensiven.
I inre intriger handlar det här verktyget ofta om att antagonisten redan har tänkt på det som protagonisten är på väg att göra och att planen bara försätter protagonisten i en sämre sits. Att utnyttja protagonistens egna egenskaper, såväl negativa som positiva, är rätt vanligt.
Läs mer om att flytta antagonisten här.
Reglerna för de de här verktygen
När jag berättade om de här intrigverktygen på en konferens kom det flera frågor.
En del av frågorna kan sammanfattas som var man drar gränsen mellan två av de här verktygen. Kan något vara två saker samtidigt? Mitt svar var att jag sällan brukar tänka i termer av regler, eller att försöka definiera saker när jag ger skrivtips. Risken är att man fastnar i diskussioner, snarare än att använda verktygen.
Som jag antydde tidigare är det här bara några av de intrigverktyg som finns. De flesta av dem handlar om framåtrörelse, men det finns verktyg som hjälper till med att fördjupa intrigen, med att göra berättelsen mer oförutsägbar, med att göra intrigen roligare, och så vidare.
Men alla de verktygen blir värdelösa om du inte använder dem. Första steget är att du känner till dem. Läs gärna på mer om de här verktygen i länkarna ovan och genom att söka vidare information. Andra steget är att fundera. Jag vet att det där med att fundera är jobbigt, men det är också en del av skrivprocessen. Vilka verktyg passar dig just nu? Vilka verktyg skulle kunna vara praktiska? Tredje steget är att testa verktygen, antingen på liten skala eller i din berättelse. Lägg lite tid på att träna, så kommer du att utvecklas som författare. Det kommer dina läsare uppskatta. Fjärde steget är att bli skicklig på att använda de olika verktygen. Det betyder att du behöver använda dem flera gånger, testa gränserna för dem, göra fel medvetet och omedvetet, och stresstesta dem. Det är värt det!
Femte steget är att ta reda på fler verktyg. För, som sagt, det finns många fler. Jag kommer berätta om fler i Författarens intrigbok.
Lennart Guldbrandsson, författare, lektör och föreläsare
På min blogg hittar du över 250 inlägg med skrivtips.
Jag har publicerat över tjugo böcker, inklusive ett antal om att skriva. Du kan få två av mina böcker gratis. Jag gillar samarbeten och har bland annat skrivit fyra böcker tillsammans med Kim M. Kimselius och Kristina Svensson: om författares vanliga misstag, om hur man livnär sig på kreativa yrken, om hur man samarbetar och om hur man skriver biografier.
Om du vill ha hjälp med dina berättelser eller din fackbok, hör av dig.