Vad du kan lära sig av att skapa quiz

Författare kan – som jag har skrivit om tidigare ett antal gånger – lära sig mycket om att skriva från helt oväntade håll. Den här gången ska jag visa vad ett gammalt brittiskt kvällsnöje kan leda till.

De senaste åren har pubquiz blivit något av en fluga i Sverige. Själv började jag gå på quiz redan 2005 (samma år som jag började skriva på Wikipedia). Under många år gick jag varje tisdagkväll, och ganska ofta vann vårt lag. Vårt stamlokus har växlat, liksom de quizmasters som vi har gått till. För något år sedan fick jag frågan om jag kunde tänka mig att hålla ett quiz själv, eftersom den ordinarie quizmastern var bortrest. Därefter har jag hoppat in ungefär varannan måndag på Bishops Arms vid Järntorget i Göteborg.

Jag får ofta frågor om hur det är att vara quizmaster, så en del av dem tänkte jag också besvara här, men jag tänkte framför allt knyta an det till mitt vanliga jobb: att skriva och läsa andras texter. För det finns många likheter.

(I den här texten, liksom i mina andra, använder jag massor av förklarande länkar. Jag hoppas att du tar dig tid att besöka några av dem, för där finns mycket matnyttigt.)

Låt oss börja med frågorna (om du är en otålig författare kan du klicka här för att se vad du kan lära dig):

Kommer jag på alla frågor själv?

Ja. Det är en del av nöjet. Jag undviker i själva verket att läsa böcker med frågor numera, eftersom jag inte vill bli anklagad för plagiat.

Hur kommer jag på frågorna?

Jag är rätt förutsägbar, vilket är en fördel för de som besöker mina quiz flera gånger. När jag ska konstruera mina quiz arbetar jag utifrån en lista med kategorier (Dagens datum, historia, nyheter, språk, samhälle, 1 chans på 4, vetenskap, anagram, teknik, Göteborg, politik, film, mat och dryck, sport, namn, identifiera personer utifrån bilder, geografi, humaniora, TV, företag och reklam, litteratur och musik). På det här sättet vet jag att det kommer att bli variation på frågorna. Det betyder också att jag bara behöver hitta på varianter av frågorna. Ett exempel: geografi kan ha med landsgränser, huvudstäder, vattendrag och liknande att göra, medan historia kan täcka berömda personer och händelser. Det gör att jag kan börja med att fundera kring låt säga dagens datum genom att gå in på motsvarande lista på Wikipedia (och andra ställen) och se om jag hittar något som det går att göra en fråga om.

Ofta skriver jag frågorna dagen innan quizzet, så att jag kan slappna av på måndagen och veta att jag redan är klar, men ibland har jag annat för mig, och då gör jag dem på måndagen. Under veckorna funderar jag på olika tänkbara frågor inom ämnena.

Hur skriver jag frågorna?

Ett lag funderar över en klurig fråga.

Ett lag funderar över en klurig fråga. Att se lagen fundera länge och sedan “knäcka” lösningen är en av de mest tillfredsställande delarna av att vara en quizmaster. Och samma sak gäller att delta i quiz.

Min metod för att skriva frågor varierar beroende på tidpunkten. I början associerar jag fritt. Då kommer jag på en generell fråga, typ “Vad hette den där dansaren som blev avrättad för att ha samarbetat med tyskarna under första världskriget?” (Jag tänker på Mata Hari.) Därefter får jag göra lite research för att se så att: a) frågan inte bygger på någon missuppfattning eller utdaterad information, b) frågan har tillräckligt med detaljer för att det ska att komma på svaret, även om man inte kan svaret direkt. Det är bäst, tycker jag, om även den som inte vet svaret till 100% också kan gissa (hur många dansöser/spioner känner du till?). Frågan går nästan alltid att lägga in i en specifik kategori från listan ovan och ibland flera. Jag använder både lösa lappar hemma och Trello, där jag lagt in mina olika kategorier, så att jag har någorlunda koll på vilka kategorier jag saknar frågor för. Trello kommer jag åt både via mobilen och datorn, vilket gör att jag kan lägga till frågor/fakta när jag är på språng.

Mina källor samlar jag eller letar reda på när jag behöver dem. Jag använder ibland Wikipedias kategorier (en gömd skatt som finns längst ner på varje sida) för att hitta saker som liknar något annat, till exempel filmer som kom ut 2008 eller politiska termer. Och jag använder den här tjänsten för att skapa anagram. För nyhetsfrågor använder jag bland annat Omni. Topplistesajter är ganska bra, förutsatt att det är trovärdiga listor. Jag brukar åtminstone dubbelkolla informationen med två källor.

Efter ett tag har jag frågor inom kanske hälften av alla kategorier. Det är då slitgörat börjar, med att hitta på frågor inom de ämnen som är kvar. Då får jag leta. Jag söker på olika nätsajter och i böcker för att se om någonting dyker upp. Det kan ta ett tag, särskilt om det är något av de ämnen jag inte kan så mycket om. Ibland tror jag att jag har någonting, men så inser jag att det inte går att ställa frågan på det sättet eller att det finns för många tänkbara svar, eller att frågan inte innehåller något intressant, och då får jag stryka den eller spara den till ett senare tillfälle.

Mina frågor brukar vara ett par meningar långa, så att deltagarna ska få någon slags förståelse för varför det här är något viktigt att kunna (den största, den första, den bäst säljande, etc), och därefter ett par ledtrådar som de kan använda om de inte vet svaret direkt. Ledtrådarna kan vara sånt som år eller namn eller egenskaper. Utöver det får de inga ledtrådar när jag väl läst frågan.

Hur ser bra frågor ut?

Under mina år som deltagare och quizmaster har jag fått vissa typer av frågor som favoriter och vissa typer som jag helst klarar mig utan, och sådana som jag har upptäckt att deltagarna uppskattar eller tycker är svåra. Men jag har också läst andra quizmasters frågor, och där finns det mycket att lära sig:

  • vissa har frågor som bara tar en mening, i stil med: “Vad kallades vishetens gudinna i grekisk mytologi?”. Mina egna är längre, och även om det tar lite längre tid att läsa, tror jag att deltagarna uppskattar att få lite bakgrund till varför frågan är viktig eller aktuell eller så. Men det kan också vara så att jag bara gillar att prata inför folk…
  • jag undviker frågor som man måste lusläsa alla tidningar för att ha någon koll på (om det är någon person som nämns i nyheterna nämner jag hellre personens namn och frågar om vad den gjort eller vilket land den kommer från).
  • svar som kräver decimalprecision använder jag nästan aldrig (ibland ger jag plus-minus något år för att inte utesluta för många deltagare).
  • händelser som ägde rum innan 1900 har de flesta deltagare ganska dålig koll på, särskilt de som är yngre, så ju längre tillbaka i historien, desto bredare penslar får man måla med.
  • sport är ett ämne där folks kunskaper skiljer sig väldigt mycket. För att jämna till spelplanen lite undviker jag “vem vann VM i fotboll 1974?” och försöker istället ställa frågor om ovanligare sporter, om regler eller om personer som blivit kända även utanför sportvärlden.
  • vissa lag tycker mycket om att klura länge på svåra frågor, medan andra mest är där för att få lite underhållning medan de dricker öl. Den andra gruppen är lättare att göra besviken, så att de lämnar lokalen. Därför brukar jag lägga ett par lättare frågor i början, så att öldrickarna känner att de är med i matchen, och väva in de lite klurigare senare.
  • anagrammen är folk delade kring. En del tycker att det är en rolig utmaning, medan andra fastnar på dem. Jag försöker därför alternera mellan lätta och svåra anagram.
  • upprepade frågor är något jag undviker så mycket jag kan. Jag tror inte att jag har haft samma fråga två gånger, men efter hand blir det så klart svårare att undvika att frågorna överlappar, med tanke på att det finns en ändlig mängd kunskap som folk i allmänhet delar.
  • svaren bör vara varierade: namn på personer och länder och sånger eller siffror och år eller substantiv och adjektiv eller mer ovanligt förkortningar om vartannat. Om det exempelvis blir flera namn i rad känns även frågorna snart som en upprepning. En del quizmasters använder svaren för att skapa ett akrostikon, till exempel genom att flera svar i rad börjar på samma bokstav – eller som den quizmaster jag först gick till, genom att upprepa samma svar flera gånger, fast på olika frågor.
  • quizmastern och deltagarna är involverade i ett slags katt-och-råtta-lek, där deltagarna försöker lista ut frågan och därmed svaret innan frågan ens är färdigställd. Därför brukar jag försöka konstruera frågorna så att den sak som deltagarna tror ska vara frågan (den självklara frågan) finns med i ledtrådarna, innan jag berättar vad frågan egentligen handlar om. Ett exempel skulle kunna vara följande fråga: “En av de svåra sakerna med siffror är att det finns olika namn för olika siffror i olika delar av världen. Exempelvis motsvaras ordet ‘miljard’ på svenska [här funderar några av dem på vad ordet blir på engelska] av ordet ‘billion’ på engelska. [Nu har jag tagit det de trodde var frågan, vilket gör dem smått förvirrade.] Men oavsett hur det sägs undrar jag hur många nollor det finns i en miljard.” Det här sättet kan göra frågorna mer underhållande för dem som deltar, men det kan förstås också göra frågan svårare att förstå, eftersom de inte lyssnat på hela frågan när de trodde att de visste vad frågan var.
  • i korsord finns det ibland nycklar som är mycket klurigt formulerade (en alltför vanlig är ryssja för att få svaret “da”), och liknande frågor kan förstås finnas även på quiz. Jag har själv använt det sparsamt, av ett skäl som jag återkommer till nedan.
  • om man, som jag, har flera a) och b)-frågor, finns det två sätt att konstruera dem: antingen gör man dem så att de hänger ihop, vilket gör att lagen som kan den ena frågan har större chans även på den andra, eller så är frågorna bara näraliggande, vilket gör att ett lag kanske bara kan den ena frågan och ett annat enbart känner till svaret på den andra frågan. Jag föredrar själv den andra varianten, men det är en smaksak.
  • utslagsfrågor brukar jag formulera så att ingen deltagare ska kunna det exakta svaret (“enligt Statistiska Centralbyrån, hur många i Sverige heter Emil?“, etc), utan att lagen ska bli tvungna att gissa. (Jag använder bara utslagsfrågan om topplagen har samma poäng.) Sådana gissningsfrågor har jag inte på andra platser i quizzet.
  • musikfrågorna, som jag har placerat i slutet av quizzet eftersom det är småkrångligt att koppla in min mobil till högtalarsystemet där jag brukar hålla quiz, är kanske de svåraste att få till. Smaken på musik är så individuell att till och med bästsäljande artister är okända för många deltagare. Därför brukar jag försöka pricka in olika decennier på de tre musikfrågorna i slutet.

När jag började som quizmaster var mitt mål – pinsamt nog – att ställa frågor som a) jag själv kunde svaret på för att se om andra var lika kunniga som jag är, och b) var riktigt, riktigt kluriga. Men gradvis har jag ändrat inställning. Nu tänker jag mer att min kunskap inte är det viktiga, utan det är roligare om alla lag kan svara rätt på ungefär hälften av frågorna (med mer eller mindre möda), och att de bästa lagen nästan ska kunna nå upp till alla rätt. Ju närmare maxresultatet, desto roligare brukar det vinnande laget tycka att det är.

En av mina vänner sa något efter en quiz som jag har burit med mig ända sen dess: Hur kan deltagarna ha fått reda på den här informationen? Skolan, nyheter, tidningar, diskussioner på jobbet, TV, internet, reklam och böcker som “alla” har läst är några av de vanligaste sätten att få reda på information, men det är väldigt lätt att tro att alla har samma informationskällor som man själv har, och det stämmer inte. Själv har jag ingen TV längre (ett påstående som hade fått mitt 20-åriga eller 30-åriga jag att bli chockad), så det påverkar min utgångspunkt. Jag ser inte heller så mycket svensk film, och det påverkar också min utgångspunkt. Jag går aldrig på fotboll, följer inte massa poddar, etc. Däremot inhämtar jag mycket information från andra ställen, sådana ställen som mina vänner och kompisar på sociala medier nästan kan förväntas ha lagt märke till. Alla de här utgångspunkterna samlas och blir till slut en blindhet för vad som är och vad som inte är allmänt känt. Men min väns påstående gör att jag får försöka tänka mig in i vilka informationsvägar andra har och det är nyttigt.

Även om jag kan tycka att frågorna ibland blir lite väl lätta brukar några lag svara fel, av olika skäl. Kanske tänkte de på ett helt annat sätt än mig. Kanske var frågan lite konstigt formulerad. Kanske överskattade jag hur välkänt något var. Därför brukar lagen ändå fördela sig ganska jämnt över resultatlistan.

Vad är det svåraste med att skriva frågor?

Det svåraste är nästan aldrig att komma på frågor, utan två helt andra saker:

  • att se till så att detaljerna jag berättar ger lagom ledtrådar. Det jag vet eller tycker är lätt, tycker andra är svårt – och tvärtom, vilket betyder att ledtrådarna är det jag jobbar mest med för att få till rätt. Som jag skrev ovan vill jag att alla lag ska kunna ungefär hälften av frågorna, men det betyder inte att jag kan ställa frågor som “Vad är den första bokstaven i alfabetet?”, för då känner sig folk dumförklarade. Själv brukar jag inte testa frågor på andra, men jag vet att vissa quizmasters gör det, och det kan nog i viss mån ta bort några av de värsta missberäkningarna. Jag har ibland strukit vissa ledtrådar medan jag har stått framför lagen, eftersom jag har insett att det har blivit för lätt. På samma sätt har jag vid ett fåtal tillfällen känt mig tvungen att ge någon extra ledtråd, lite spontant, och det blir sällan lika bra som de ledtrådar jag har skrivit i förväg.
  • att formulera sig så att svaret bara kan bli en sak. Om jag exempelvis frågar “Vem var den förste att spela James Bond?” kommer några att säga Sean Connery (1962: Agent 007 med rätt att döda), men några kommer också veta att Barry Nelson spelade Jimmy Bond i en TV-pjäs 1954. Så svaret kan vara antingen eller, beroende på hur man ställer frågan. Nu råkar jag veta just om just den här fällan, men det är många ämnen som jag inte kan tillnärmelsevis så bra så att jag kan förutse vilka oklarheter som kan uppstå. Geografi är en av mina akilleshälar, liksom sport. Nyligen frågade jag om trippelguldklubben, som är en av de finaste sakerna man kan bli med i som ishockeyspelare. Jag frågade vilka turneringar man skulle vinna för att komma med där. De flesta skrev VM, OS och Stanley Cup, vilket var vad jag hade tänkt. Men några skrev NHL. Och bägge är rätt, på sina sätt. NHL är en liga, så jag gav ursprungligen fel på det, men det visar sig att de som ligger högst i NHL i slutet, går vidare till slutspelet och den som vinner det slutspelet vinner Stanley Cup. Det är alltså själva prispokalen. Så om jag hade frågat: vilka priser ska man ha vunnit hade frågan varit mer entydig. Men jag kunde inte ämnet tillräckligt för att särskilja frågan på det sättet. Det är nästan alltid det som det blir diskussioner kring. Men lyckligtvis är jag hyggligt allmänbildad så det är inte så stora områden som jag måste vara försiktig i.

Dessutom får man förstås hålla tungan rätt i mun när man väl står framför deltagarna, så att man inte råkar avslöja svaret, antingen för att det blir en tvångstanke eller för att något av lagen ställer en fråga och man vill ge ett exempel på vad det skulle kunna vara för sorts svar utan att säga exakt vad det är.

Vad kan författare lära sig av detta?

Att jag gillar kunskap och fakta är kanske ganska uppenbart, och lika uppenbart är det säkert att författare har mycket att tjäna på att ha mycket kunskap om många olika saker. Men de saker jag tar med mig till mitt författande från mitt jobb som quizmaster handlar inte så mycket om faktakunskaper som följande:

  • ibland går folk mitt i quizet eller sitter och pratar. Det är lätt att ta sånt personligt. Här har jag förberett mig länge och så struntar de bara i det. Men precis som när det gäller böcker finns det många olika smak. De människorna kanske bara har en ledig kväll och vill ägna den åt en vän snarare än det jag hade tänkt ut åt dem. Det måste vara okej, även om arbetet med att skriva klart en bok tar mycket längre tid än att göra klart ett manus. Alla kan inte gilla ens verk, kommer inte göra det. Det är viktigt att låta dem göra annat. Kanske kan de komma tillbaka vid ett annat tillfälle om man är trevlig.
  • när man skriver behöver man gå utanför sig själv och tänka på lagen som deltar, förlåt läsaren. Det är lika lätt att säga som det är svårt att göra. Sanningen är dock att man lär sig långsamt ungefär hur läsarna tänker så att man – med de bästa intentioner – kan manipulera deras känslor och tankar. Det kräver att man gör det gång på gång för att man ska förstå hur man ska göra. Men den stora överraskningen är nästan alltid hur många olika sätt det finns att tänka och därmed hur svårt det är att förutsäga läsarnas reaktioner. Jag brukar gå runt en hel del under quizzen och prata med deltagarna så att jag ska få bättre koll på vad de tycker är svårt och vad de tycker är lätt. Det har jag lärt mig att göra när jag skriver också, och efter att jag gjorde det har det blivit tydligare när jag har läsarna i min hand.
  • en vanlig situation när man skriver är att man inte lyckas göra villospåren/ledtrådarna lagom. Men lösningen handlar inte om att göra ledtrådarna lättare eller svårare. Det jag har tagit med mig från min tid som quizmaster är tvärtom att läsarna i regel är mycket bättre på att lura sig själva än vad du är. Låt mig förtydliga. De första quizzen jag skrev, skrev jag med min vän, som jag nämnde tidigare, i åtanke. Inte för att göra det lätt för honom, utan tvärtom, så att han, som liknar mig när det gäller kunskaper, inte skulle ha det för lätt. Han kan årtal, så jag lät medvetet bli att ha många årtalsfrågor. Och vi delar nästan musiksmak, så jag spelade musik som jag gissade att han inte lyssnar på. Orsaken var att han inte bara skulle kunna plocka en massa poäng på att känna mig. Men efter hand har jag insett att det inte behövdes. Det var inte de frågorna som jag gjorde svåra för hans skull som avgjorde, utan alla. Hur kunnig han än är och hur lika kunskaper vi har, tänker han lite annorlunda mig, och det är tillräckligt för att det ska vara svårt för honom. Numera tänker jag därför inte på honom särskilt. Och när jag skrev mitt senaste skönlitterära verk, Dolt förflutet, visste jag att bara det att det fanns vissa mysterier i intrigen skulle vara tillräckligt för att läsarna skulle bli lurade, även om det fanns gott om ledtrådar. Skulle det sen vara så att de listade ut enskilda mysterier, fanns det alltid fler mysterier kvar.
  • ibland kommer det förfrågningar från deltagare i stil med “varför har du inte fler frågor om X?” Som av en slump råkar det vara ämnesområden som de själva råkar kunna mycket om. Jag brukar svara så här någonting: “Om jag skulle ställa en fråga om ditt område, skulle jag antagligen vara tvungen att ställa en fråga som var så allmän – för att allmänheten skulle ha en chans att klara av den – att det inte skulle vara någon match alls för dig.” Det här liknar hur man som författare aldrig kommer att kunna bli lika mycket expert som de som faktiskt jobbar med de områdena man skriver om. De kommer alltid att hitta fel eller saker att ifrågasätta, och det är långt ifrån säkert att de har någon koll på vad allmänheten känner till eller tycker är spännande. Ibland har en person utifrån, som en författare, bättre koll på vad är lämpligt att ta upp.
  • jag skrev ovan att faktakunskaper inte var det främsta jag tog med mig, men jag har tagit med mig en viktig lärdom om kunskap, och det rör något som ibland kallas för Joharifönster. Det är en tankemodell som delar in världen i fyra fält, baserat på a) vad jag vet om mig själv och b) vad andra vet om mig. USA:s tidigare försvarminister Donald Rumsfeld uttryckte vid ett tillfälle att det fanns  som okända okändheter. Jag berörde det tidigare att det finns saker som jag inte vet om att jag saknar kunskap om (Stanley cup, etc). Samma situation är man i när man skriver. Det finns så många potentiella saker man skulle kunna veta, att det aldrig går att veta en tiondel av dem. När jag skriver på min bok om hur berättelser är uppbyggda upplever jag hela tiden att det dyker upp personer som har skrivit häftiga saker som jag tycker att jag borde ha hört talas om. För inte länge sen upptäckte jag till exempel något som jag inte vet om någon har diskuterat om struktur sedan 1980-talet och då bara i förbigående men som förklarar så mycket. Det gäller bara att vara öppen för det.

Avslutning

I vanlig ordning kan man lära sig en del av att läsa om ämnet (i det här fallet hur man håller quiz), men det är först när man testar själv som man upptäcker detaljer och hur man själv skulle reagera. Därför uppmanar jag dig att testa hur det är att gå på pubquiz, och kanske till och med pröva att hålla ett quiz själv. Vem vet, du kanske gillar att stå inför människor och då har du mycket gratis inför författaraftnar, skrivarkurser, signeringar, seminarier, paneldebatter, morgonsoffor och andra offentliga framträdanden.

I värsta fall kanske du lär dig något nytt. Det är inte så illa, det heller.

 

Lennart Guldbrandsson, författare, lektör och föreläsare

På min blogg hittar du över 100 inlägg med skrivtips.

Jag har publicerat över tjugo böcker, inklusive ett antal om att skriva. Du kan få två av mina böcker gratis.

Om du vill ha hjälp med dina berättelser eller din fackbok, hör av dig.

Publicerad i Jobbet som författare, Skrivtips Taggar: , , , , , , , , , , ,
2 comments on “Vad du kan lära sig av att skapa quiz
  1. Freja skriver:

    Först var otålig och klickade på länken, men sen återvände till början. Bra tips, så stort tack för det!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*