Vad du kan lära dig av Lego filmen

Affischen till Legofilmen

Affischen till Lego filmen

När inte ens virus är något som man kan låta bli att lära sig något av, är nästa steg barnfilmer. Den här gången ska vi se vad 2014 års Lego filmen kan lära författare.

Det visar sig att det är rätt bra grejer…

(Den här texten är inte helt spoilerfri, även om jag varit noggrann med att inte avslöja för mycket. Däremot tycker jag att filmen är så bra att du verkligen borde se den.)

Lego filmen (ja, den stavas tyvärr verkligen så!) är en underdog-film, vilket kanske inte säger så mycket, med tanke på att det är så man i stort sett alltid brukar göra. Utöver det finns det framför allt tre saker som jag vill lyfta fram:

      1. Det är i stort sett samma film som The Matrix. Men det gör inget! För det första är det inte något som folk lägger märke till eftersom de utspelar sig i såpass olika världar. För det andra är det en god idé att härma bra filmer, om man gör något eget av det. Det här kallas adaption och det är ganska vanligt. I själva verket finns det ett antal grundmyter, situationer och intriger som författare återkommer till – eftersom de fungerar. Det du kan lära dig av det är att titta närmare på tidigare verk och se vad som fungerar och inte fungerar, och därefter bygga upp en helt egen idé kring samma skelett. Inte plagiera, lära sig av.
      2. Lego filmen bygger inte bara upp en värld, utan flera. Inte nog med att vi får se Emmets vanliga värld, utan vi får resa till flera andra världar, som i filmens universum motsvaras av olika Lego-världar, till exempel riddarvärlden, westernvärlden och rymdvärlden. Dessutom ett par andra, som den som sett filmen lätt kan identifiera. De här världarna hjälper till att göra filmen större och mer oförutsägbar. När en berättelse enbart äger rum i en värld blir det till slut ganska enkelt att lista ut vad som ska hända, men världsbyten är något magiskt som inte enbart behöver äga rum i science fiction.
      3. Den töntiga astronauten Benny. Se bara på hans sneda leende.

        Den töntiga astronauten Benny. Se bara på hans sneda leende.

        Filmen håller tillbaka vid flera tillfällen, på ett sätt som skapar framåtrörelse, oförutsägbarhet och humor. Låt mig bara ta två exempel. Först det lilla: Uni-Kitty är en söt, vänlig liten katt i en paradisvärld, men vi anar att det finns något starkare under ytan. När hennes värld förstörs och hon tvingas att kämpa, blir hon en fruktansvärd kraft. Det betydligt större exemplet är astronauten Benny som vid flera tillfällen föreslår att gänget ska bygga ett rymdskepp för att fly, färdas vidare eller besegra fienden. De andra, framför allt Batman, har alltid andra förslag, och Bennys förslag verkar alltid lite världsfrånvända. Benny ägnar därför stora delar av filmen som en ganska löjlig figur. Han har till och med en trasig hjälm (alla de andra är hela och rena). Men i slutet, när allt verkar hopplöst säger till slut Emmet okej till att bygga ett rymdskepp. Benny kan förstås förstås inte tro att han får ett ja, men det förvandlas snart i en av filmens bästa sekvenser när vi får se vad ett rymdskepp kan göra och hur glad Benny blir. Det där är ett sätt att ladda inför vad som komma skall, som alla författare borde lära sig. Berättelser är nämligen inte enbart orsak och verkan, utan rollfigurer, förskuggningar, tematik och villospår – och fördröjningar så att läsaren/tittaren verkligen hinner bygga upp förväntningarna själv.

Inte dåligt för en barnfilm, va?

Publicerad i Filmanalys, Gestaltning, Skrivtips Taggar: , , , , , , , , , , , , , , , , ,
0 comments on “Vad du kan lära dig av Lego filmen
2 Pings/Trashbacks för "Vad du kan lära dig av Lego filmen"
  1. […] samma sätt som med Fyra bröllop och en begravning, Lego filmen och de andra sakerna jag har skrivit om att man kan lära sig av, är det inte alltid det uppenbara […]

  2. […] har jag skrivit om flera andra populärkulturella filmer och liknande, för att se vad författare kan lära sig av det. Den här gången tänkte jag […]