Moraliteter – Struktur del 7

Det här är del 7 i min genomgång av ämnet struktur. Den förra delen finns här. Läs alla delar här.

Efter Roms fall och utbredningen av kristendomen under medeltiden föll Aristoteles och Horatius i stort sett i glömska. I själva verket förbjöds dramatik, till förmån för religiösa ritualer. Men snart återkom dramatiken, dock utan de antika lärorna. Istället var fokus på didaktik, att lära församlingen olika bibliska tankemönster. Verk såsom Spelet om Envar (1400-talet) använde sig visserligen av en enda genomgående intrigtråd, men episodiskt berättat. Huvudpersonen möter flera rollfigurer som var för sig utmanar dess moral och tro med olika metoder, på ett sätt som skulle kunna illustreras så här:

1. Varning

2. Försök 1 och motargument

3. Försök 2 och motargument

4. Försök 3 och motargument

/…/

X. Slutligt argument

X+1. Moral

Den här strukturen har senare bland annat anammats av Eugene O’Neill. Men även TV-serier som Vita huset använde övertalningsstrukturen för många avsnitt.

Skulle Aristoteles kunna förbli bortglömd? Nej, men först blev han lite missförstådd. Det kommer jag skriva om nästa gång. Återkom gärna.

Publicerad i Struktur Taggar: , , , , , , , , ,
0 comments on “Moraliteter – Struktur del 7
3 Pings/Trashbacks för "Moraliteter – Struktur del 7"
  1. […] här är del 8 i min genomgång av ämnet struktur. Den förra delen finns här. Läs alla delar […]

  2. […] Roland (komplett form 1562). Den stora skillnaden från antikens epos (och den stora likheten med moraliteterna) var, bortsett från karaktärisering och tiden då verken utspelar sig, strukturen: under antiken […]

  3. […] elisabetanska tiden i England började de två fårorna med Aristoteles/Horatius å ena sidan och moraliteterna/de medeltida dramerna å den andra att kombineras. Från de förstnämnda fick man […]

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*