Hur man skriver trilogier och andra bokserier – del 6

Bokserier, särskilt trilogier, är på modet. Inne, kan man säga. Med goda skäl.

Därför ska jag i mer än ett halvdussin texter titta på just bokserier. Jag kommer bland annat titta på svårigheterna med att skriva bokserier, olika sätt att bygga upp bokserier och hur man hittar ett bra slut. Det här är del 6. I del 1 diskuterade jag några av orsakerna till att så många författare skriver bokserier, och varför du borde överväga den tanken, du också. I del 2 berättade jag om några av nackdelarna med bokserier. I del 3 beskrev jag några av likheterna mellan att skriva bokserier och andra böcker. I del 4 gick jag igenom några av de olika sätt att bygga upp bokserier som finns. I del 5 ställde jag frågan om det måste finnas en cliffhanger i slutet.

(I den här texten, liksom i mina andra, använder jag massor av förklarande länkar. Jag hoppas att du tar dig tid att besöka några av dem, för där finns mycket matnyttigt.)

Hur man gör en cliffhanger, en snabb lektion i två delar (del 1)

Jag kommer inte här att ge en uttömmande lektion i hur man gör cliffhangers (det ämnet är alltför viktigt), utan bara ytterligare förtydliga skillnaden mellan ett slut och en cliffhanger.

En riktig cliffhanger är något som verkligen förändrar saker och ting.

“En vändning är något som inte går att återställa eller ta tillbaka, såsom en persons död, ett förfluget ord som förändrar en relation, att någon får sparken, att ett nytt mål dyker upp, eller liknande, eller att personerna förflyttar sig från en plats till en annan.” (Källa)

Och det som ligger sist i en bok, för att bli en ordentlig cliffhanger, behöver alltså vara betydligt större än så. I samma situation med de två rollfigurerna som smyger förbi vakterna (se förra inlägget), skulle en hygglig cliffhanger kunna vara att vakterna verkligen överraskar dem. Men det är fortfarande inte tillräckligt. En bra cliffhanger skulle kunna vara att de blir upptäckta av vakterna – och då ser de att en av vakterna är en av deras tidigare vän. Beroende på vad som tidigare hänt i berättelsen är det åtminstone något som förändrar saken. I de flesta sammanhang behövs det dock mycket mer. Något i stil med att de blir upptäckta av vakterna, en av vakterna visar sig vara deras tidigare vän som bägge trodde var död. Hon slår ner sin vaktkollega, men innan hon förklarar något för de nyfikna huvudpersonerna, slår hon ner dem också!

Att göra saken värre är något jag rekommenderar som generell regel, men framför allt i cliffhanger-sammanhang. Missa inte heller chansen att göra den redan dåliga situationen ännu värre.

Nästa gång ska vi fortsätta diskussionen om cliffhangers. Den finns här.

(Om du missade del 1 i serien om bokserier, finns den här. Del 2 finns här. Del 3 finns här. Del 4 finns här. Del 5 finns här.)

Lennart Guldbrandsson, författare, lektör och föreläsare

På min blogg hittar du över 150 inlägg med skrivtips.

Dolt förflutet av Thomas Karlsson och Lennart Guldbrandsson

Jag har publicerat över tjugo böcker, inklusive ett antal om att skriva. Du kan få två av mina böcker gratis. Min senaste bok är Dolt förflutet.

Om du vill ha hjälp med dina berättelser eller din fackbok, hör av dig.

  • Fler texter under Resurser för författare ovan
Publicerad i Bokserier, Skrivproblem, Skrivtips

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*