Francisque Sarcey och den obligatoriska scenen – Struktur del 13

Det här är del 13 i min genomgång av ämnet struktur. Den förra delen finns här. Läs alla delar här.

När man läser de tidigare tankarna om struktur är det lätt att få intrycket att det bara handlar om olika varianter av att dela upp historier, men det finns några tänkare som har andra infallsvinklar.

Den franske kritikern Francisque Sarcey hade en unik position: hans omdömen om nya pjäser var så tunga att det i stort sett var omöjligt att lyckas med en pjäs i Frankrike utan hans “godkännande”. Sarcey hade skrivit teaterkritik sedan slutet av 1860-talet när hans omdömen i början av 1900-talet samlades i en serie böcker (Quarante ans de théâtre: feuilletons dramatiques). I en av de böckerna beskriver Sarcey ett begrepp som har blivit omtalat. Det är inte helt klarlagt om det är hans påhitt, men han är den som är mest förknippad med det (i den mån någon är det). Begreppet heter i original “scène à faire”, men det kallas vanligen “Obligatorisk scen“. En obligatorisk scen är en klimax som publiken på något sätt har kommit att förvänta sig och därför blir besviken om den inte kommer. I de ursprungliga franska pjäserna rörde det sig ofta om en väl förborgad hemlighet som så småningom kommer fram och som blir den huvudsakliga orsaken till att hjälten lyckas. Men till de obligatoriska scenerna hör också de motgångar som huvudpersonen möter under historiens gång och som tillfälligt får det att se ut som att hjälten kommer att förlora. Tanken är alltså att publiken ska känna till att den obligatoriska scenen ska komma, men inte hur den ska sluta. Begreppet kom senare att populariseras av William Archer.

Idag används begreppet obligatorisk scen ofta lite slarvigt som en synonym till klimaxen eller den stora slutstriden. I själva verket kan det alltså finnas ganska många obligatoriska scener. En bra strategi är att i början av arbetet anteckna vilka frågor som måste besvaras för att läsaren ska känna sig tillfredsställd. Vilket svar frågorna ska ha är inte obligatoriskt, bara att svaret bör finnas med.

Nästa inlägg går lite i cirklar. Återkom gärna.

Publicerad i Struktur Taggar: , , , , , , , , ,
2 comments on “Francisque Sarcey och den obligatoriska scenen – Struktur del 13
  1. Kim M Kimselius skriver:

    Dina blogginlägg är oerhört intressant!
    Tack!

    Kram Kim 😀

    • Lennart Guldbrandsson skriver:

      Tack så mycket. Och snart kommer vi lite närmare nutiden, så att det blir mer användbara saker 🙂

2 Pings/Trashbacks för "Francisque Sarcey och den obligatoriska scenen – Struktur del 13"
  1. […] här är del 14 i min genomgång av ämnet struktur. Den förra delen finns här. Läs alla delar […]

  2. […] på det här är det om man skriver uppföljare. Publiken har sina favoriter och precis som med de obligatoriska scenerna, är det dumt att hoppa över […]

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*