Frågan som är viktigare än alla regler

Det här är inlägget kommer innehålla den enda skriv-regel jag kan komma på, och den gäller för alla situationer, alltid, för alla genrer, stilar och författare, oavsett om författaren är känd eller okänd och oaktat marknad.

Jag får utslag, andnöd och sura uppstötningar varje gång någon pratar om de ”regler” som finns när det gäller skrivande. Man får inte göra si och man måste göra så.

Ibland har jag också blivit misstänkt för att komma med sådana regler. Det gör alla som skriver om att skriva. Ändå försöker jag att inte uttrycka mig på ett sånt sätt att det kan uppfattas som regler, och har till och med skrivit så här:

Som med alla regler när det gäller att skriva: bryt dem på egen risk, du måste veta vad du gör innan du gör något, bla bla bla. Äsch, följ dem bara.

[Källa]

Är det ironiskt nog?

Nu kommer säkert någon att leta reda på något blogginlägg där jag skriver någon regel och säga ”Aha, du, min herre [jag gillar när man är trevlig], ljuger!” Till dig vill jag redan nu tacka för att du är så uppmärksam på det jag skriver och ändå missar min poäng. Jag skrev ju att jag ”försöker jag att inte uttrycka mig på ett sånt sätt att det kan uppfattas som regler”. ”Försöker” är inte samma sak som ”lyckas”. Mitt mål är att ge andra verktyg, inte regler, eftersom jag tror att verktyg är ett bättre sätt att tänka än regler.

Nog nu, det finns gott om andra personer som faktiskt skriver att det finns regler, och det kan vara svårt att veta vilka regler som gäller och vilka man kan strunta i.

För mig finns det bara ett svar, och det är en fråga:

Får du det att fungera?

Så när någon menar att man inte får göra sin protagonist otrevlig eller att man måste ha ett ”uppåtslut” eller att man inte kan marknadsföra sig via Facebook eller att man inte får använda låtar som titlar, så är min första fråga istället om författaren får det att fungera eller inte. Jag har sett tillräckligt många saker som inte borde vara tilltalande, men på ändå något sätt är just det för att förstå att det inte alltid är byggstenarna som avgör utan att helheten kan vara mer än summan av delarna.

När jag läste lingvistik illustrerades den här situationen med meningen: ”Färglösa gröna idéer sover ilsket”. Den meningen är formellt korrekt, på det sättet att man kan konstruera en mening så, med dubbla adjektiv som bestämmer ett substantiv samt ett verb som bestäms av ett adverb. Tyvärr är den oförståelig. En annan mening med samma mönster är ”Snälla nyfikna läsare suckar lätt.” Till skillnad från den första meningen innehåller den andra meningen inte lika mycket nonsens. Ändå har de alltså samma form. Poängen är att det inte räcker med en form som är grammatiskt rätt och ord som är rättstavade, utan att det behövs kunskap om vad som fungerar.

Uttryckt på ett annat sätt: vissa författare har det.

Det kan vara en förmåga att fånga läsaren eller att roa publiken eller att sätta en stämning eller något annat. Och det överträffar både teknisk skicklighet och kvalitet på grundidén. På det sättet kan det vara lite orättvist: vissa har det och andra har det inte. Ibland är det personligt hos mottagaren och ibland blir hela grupper förtjusta i samma sak. Och tråkigt nog är det inte heller så lätt att specificera hur man gör för att få det.

Tajming är en del av det, men det räcker inte.

Självförtroende har med saken att göra, men det är inte hela hemligheten.

Tur (som har visat sig handla mycket om uppmärksamhet) är också en beståndsdel, men det är inte ett särskilt tillfredsställande svar.

God smak finns också med någonstans i mixen, men det verkar svårt att definiera och lära ut.

Fokus (inklusive villighet att offra både tid och pengar) är otvivelaktigt en av ingredienserna, men att bara fokusera fungerar inte.

Skolning och träning har också sin plats, men knappast enbart.

Och slutligen erfarenhet, som inte heller räcker på egen hand.

Min gissning är att de här sju sakerna tillsammans åtminstone gör det enklare att få det.

När man har det, då får man det att fungera, oavsett om man följer reglerna eller inte. Det är därför jag försöker undvika att prata om regler. Se bara till att få det att fungera. Tills du gör det kommer andra att kommentera vilka regler du bryter mot.

Så hur vet man om man får det att fungera?

Frågan är enkel att besvara, och jag har gjort det förr: titta på reaktionerna hos dina läsare.

 

Lennart Guldbrandsson, författare, lektör och föreläsare

På min blogg hittar du över 100 inlägg med skrivtips.

Jag har publicerat över tio böcker, inklusive några stycken om att skriva. Du kan få två av mina böcker gratis.

Om du vill ha hjälp med dina berättelser eller din fackbok, hör av dig.

Publicerad i Jobbet som författare, Misstag, Skrivtips Taggar: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*