Busyness, bara busyness

Han stjäl godis. Jo, han är terrorist också. Men han stjäl godis.

Han stjäl godis. Jo, han är terrorist. Men han stjäl godis också. Och scenen.

Nej, rubriken är inte felstavad. Det här handlar inte om affärer och pengar. Busyness är något jag ser i många manus jag läser. Ofta beror det på att författaren inte känner till vad busyness är för något och därför inte lyckas göra berättelsen till en berättelse. De författare, däremot, som vet vad busyness är, skulle aldrig falla i den fällan.

Så vad är busyness?

När jag var med i teatergrupp för snart tjugo år sedan fick jag lära mig ett praktiskt ord för skådespelare: ”busyness”. Det är något man gör för att verka upptagen på scen, utan att något egentligen händer. Låt säga att du spelar en av flera bifigurer. Själva pjäsen kanske utspelar sig i en tågkupé och du spelar en av de rollfigurer som bara sitter bredvid huvudpersonerna. Du kanske inte ens har några repliker. Så vad gör du på scen, om du inte får ta uppmärksamheten från huvudpersonerna? Du kan ju inte gärna röra dig hela tiden, utan du får hitta på saker som verkar naturliga i en tågkupé och som ändå ger något både för dig och för publiken, men i idealfallet också för de andra rollfigurerna att reagera på, utan att bryta stämningen eller ta bort fokus från handlingen.

Det finns massor av saker du kan göra, beroende på vad pjäsens syfte och genre är: i en komedi kan du nysa upprepade gånger eller råka krocka med huvudpersonerna, och i en skräckpjäs kan du reagera på det de andra säger. I en romantisk pjäs kan du titta fördömande över din stickning på det unga paret eller vara den tysta musen som inte vågar göra en framstöt mot den andra bifiguren.

När TV-serien Dallas kom till Sverige kritiserades den för att alla drack så mycket sprit. Det är egentligen en sorts busyness: skådespelarna kan göra något i bild istället för att bara stå rakt upp och ner och prata, på samma sätt som många människor i verkligheten använder cigaretter som metod för att börja prata med andra människor. Folk som inte har något i händerna inför andra, okända människor skaffar sig nästan alltid något att göra med händerna. Det är också busyness.

Vad har det här med skrivande att göra?

De där sakerna skådespelarna gör i tågkupén står alltså inte i manus. Möjligen stod det inte heller i manusen varje gång Larry Hagman skulle hälla upp en drink. Därför är det en vettig fråga vad busyness har med skrivande att göra.

Jo, många författare tittar på filmer och TV-serier och ser rollfigurerna hålla på med sina drinkar eller sin stickning eller blickväxlingarna – och så tänker de att de behöver skriva ner allt det. Det kan vara gott nog, men inte om man gör det istället för de verkliga handlingarna. Och det ser jag hela tiden, berättelser som är fulla med busyness och tomma på verkliga handlingar. Busyness är förrädiskt, eftersom det skapar illusionen av att något händer, utan att något händer. Och lägg märke till att busyness kan vara fullt med konflikt. I tågkupén kan den tysta musens oförmåga att göra sin framstöt mot personen som vederbörande är kär i vara nog så konflikt- och känslofylld. Men det är inte tillräckligt med konflikt och tillräckligt med känslor för en hel berättelse.

Skillnaden mellan busyness och verkliga handlingar

Hur avgör man då vad som är busyness och vad som är verkliga handlingar? Det är svårare än vad man tror. Se bara på några av de likheter som finns mellan busyness och verkliga handlingar:

  • båda kan vara tysta eller ske via repliker
  • båda kan följa genre eller bryta genren
  • båda kan förmedla känslor och tankar
  • båda kan användas för att visa hur en rollfigur är
  • båda kan vara coola, som i fallet med terroristen som tittar sig för innan han stjäl godis i Die Hard
  • båda kan ta mycket tid och utrymme eller lite tid och utrymme
  • båda kan bygga på tidigare handlingar av samma typ (busyness eller verkliga handlingar)

Med så många likheter är det inte underligt att många författare blandar ihop dem, särskilt om man aldrig hört att det finns någon skillnad. Och då blir berättelsen full av handlingar som egentligen inte spelar så stor roll.

Det återstår dock att berätta hur man ser skillnaden. Här är några tips:

  • verkliga handlingar har mycket högre risknivåer. Om du är osäker, försök att se om risken drabbar andra än den person som är inblandad. Om risken bara är att bli generad eller lätt obekväm, till exempel, rör det sig troligen om busyness.
  • verkliga handlingar kan stå med på baksidan av boken. Att fundera på vad som kan stå på baksidan av boken redan under skrivfasen är klokt, bland annat eftersom verkliga handlingar gör sig mycket bättre där än busyness.
  • verkliga handlingar kan stå med i synopsis. Oavsett om du skriver synopsis med glädje eller inte, eller om du skriver synopsis redan, kan du testa genom att placera in handlingen i synopsiset och se om det passar.
  • verkliga handlingar är skvallervärda. D.v.s. om någon genomför en verklig handling så finns det tillräckligt med allmänintresse bland dina rollfigurer för dem att prata sinsemellan om vad som hände.
  • verkliga handlingar är inte lika utbytbara. Om du försöker byta ut busyness går det relativt enkelt, men om du försöker byta ut en verklig handling, påverkar det resten av berättelsen.

Låt mig ta ett lite längre exempel för att verkligen bli säker på att du förstår skillnaden. Tänk dig att du har en scen som ser ut så här:

Himlen hade gått från röd till mörklila, och temperaturen hade följt efter. Ändå satt Kirsten och Michael kvar i hammocken i kortärmade tröjor. Det hade bildats våta ringar kring deras glas och ingen av dem hade ens märkt det. Kirsten ögnade Michael kritiskt.

– Frågan kvarstår. Det finns inga bevis för att hon skulle ha varit där, eller för att hon ens visste om var pengarna fanns.

Michael ryckte på axlarna.

– Det spelar ingen roll. Hon har satt sig i den här situationen och jag tror inte att vi kan få ur henne ur den.

– Men tycker du inte att vi borde försöka? sa Kirsten med knuten näve.

– Hur då? Frita henne från häktet? Han fnös, men en halv sekund senare var det som om ett ljus tändes bakom hans ögon.

Kirsten satte sig upp och stirrade uppmärksamt. Men Michaels blick var någon helt annanstans. Den fästes obehagligt hårt vid Kirsten och sedan reste sig Michael så kraftigt att bådas glas välte omkull. Innan Kirsten hunnit säga till honom var Michael borta.

Ditt uppdrag, om du väljer att acceptera det, blir att identifiera scenens verkliga handlingar och busyness. Kommentera gärna nedan. Visa att du har förstått och att du väljer att skriva om verkliga handlingar. Om du inte gör det, kommer läsarna välja åt dig, och jag vet vad de väljer.

Publicerad i Gestaltning, Skrivproblem, Skrivtips Taggar: , , , , , , , , , , ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*