Brevfråga om hur man beskriver strider

Hannibal och hans elefanter, bild: Peter Jackson

Hannibal och hans elefanter, bild: Peter Jackson

I ett nätforum kom en fråga om hur man beskriver strider, till exempel så att striden sträcker sig över flera kapitel. Eftersom jag ibland svarar på brevfrågor, tänkte jag ta upp mitt svar här. (Jag har gjort smärre bearbetningar av texten.)

Innan jag börjar kan det dock vara bra att läsa om hur man förlänger texter utan att det stör läsaren.

För det första tror jag att det bästa är att tänka sig att en strid innehåller flera linjer/händelsekedjor: X & Y strider på ett ställe med sina respektive medkämpar, Z & P strider på ett annat ställe med sina respektive medkämpar och med en helt annan strategi, o.s.v. Varje sådan linje har sin egen dramatiska kurva, längd, intensitet och stil. Det är annars svårt att få överblick.

För det andra är det bra att studera existerande slag och strategier. Ett briljant exempel är Hannibal vid slaget vid Cannae. Det kan vara svårt att förstå beskrivningar av olika strategier i textform, men den här korta filmen förklarar det mycket bra.

För det tredje är det dags att döda en massa darlings. Du behöver offer som läsaren bryr sig om, på båda sidor. Om du bara har en massa namnlösa, ansiktslösa offer blir det inte bra, spännande, eller hemskt. Det betyder att du måste “plantera” dem tidigare i berättelsen. Risken finns att det blir ett myller av rollfigurer som inte skiljer sig från varandra, men där kan du lära dig av Sagan om Ringen, som introducerar olika företrädare för olika raser. En modern motsvarighet skulle kunna vara att olika kompanier har olika stil, eller olika specialiteter. Låt dem sedan få lite olika linjer under historien så att läsaren blir påmind om deras olikheter: en person som är en våghals, medan en annan är skicklig taktiker, etc. När väl striden ska sätta igång har du redan bestämt ungefär vilka som ska dö.

För det fjärde består strider av ganska mycket skador. Det måste bli variation i det, för annars tröttnar läsaren, om alla blir skjutna på samma sätt. Läs på om skador och gör en lista över tänkbara saker som kan hända.

För det femte och sista: lägg till något unikt. Ingen blir glad av att läsa om ett krig som inte skiljer sig från något annat. Under andra världskriget användes navajoindianer för att göra oknäckbar kod. Hannibal (återigen) använde elefanter. Vietnamkriget placerade en militärt överlägsen makt i ett djungelkrig där de var ovana, vilket gjorde att de till slut förlorade. Boerkriget hade brittiska officerare som var handplockade från överklassen, och som därför ofta var fullständiga idioter på slagfältet. Stjärnornas krig använder AT-AT (de där gångarna) och ljussablar.

Publicerad i Skrivproblem, Skrivtips Taggar: , , , , , , , , , , , , ,

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*