Att säga åt folk att skriva varje dag är dumt

Vad har fickparkering med skrivande att göra? Se nedan. (Bild: David Castor, CC0)

Vad har fickparkering med skrivande att göra? Se nedan. (Bild: David Castor, CC0)

Den senaste veckan har jag stött på samma problem flera gånger. Det rör människor som är kreativa i vanliga fall men som nu inte längre har lust att skriva. Det här har jag skrivit om tidigare i min text om skrivkramp, men det förtjänar att beskrivas mer.

Saken är den att de här personerna inte lider av ett svårt problem. De har nämligen dåligt samvete när de inte skriver – kanske för att någon har sagt till dem att de ska skriva varje dag. Eller så är det något de inbillar sig, att man som författare måste skriva, för annars är man ingen Riktig Författare.

På ytan stämmer det. Vem är jag att säga emot exempelvis Jan Guillou och andra storsäljare som propagerar för att man ska skriva oavsett om man har inspiration eller inte? Som sagt, på ytan stämmer det. Men vi ska gå djupare än så.

Låt oss till en början särskilja på två olika problem:

  • författare som inte skriver för att de väntar på inspiration
  • författare som inte skriver för att de mår dåligt

Det första problemet är kanske inte den smartaste lösningen om man vill kunna skriva många texter under sin levnad, men det har inga allvarligare konsekvenser än att man ligger av sig lite för varje dag man inte skriver. Ju oftare man skriver, desto lättare går det. Att gå emot sin inspiration är alltså ungefär som att gå emot den inre latmasken: nyttigt och oftast roligare.

Det andra problemet är inte bara en känslomässig tragedi, utan kan få stora konsekvenser för det fortsatta kreativa livet. Den som skriver när den mår dåligt riskerar att koppla ihop skrivande med något jobbigt, ungefär som en sång eller lukten av bullar triggar igång minnen. Upplevelsen av att skriva blir bara sämre. De känslorna gör det svårare att bli klar, att känna stolthet över det man har skrivit och att få fler idéer.

Själva fenomenet kallas ”negativ förstärkning”. Motsatsen, positiv förstärkning, går att exemplifiera med att man firar sina delsegrar ofta, så att man får många positiva känslor av att skriva. Fira ofta, brukar jag säga till mina klienter, och de som gör det blir både gladare och mer produktiva.

Sådan här påverkan är aldrig så enkel som i film, men det är inte heller min poäng. Jag menar alltså inte att det går att slippa skrivkramp med att bara använda sig av lite belöningar eller att undvika att försöka koppla ihop dåligt humör med skrivande. Det är bara en del av det hela. Men jag gissar att du också har texter som du skrivit tidigare, som du förknippar med en period i ditt liv. Du kanske har tonårstexter med ångest och självupptagenhet, eller texter från när något allvarligt hände varpå du märker att det blir allt mörkare i texten och du långsamt förlorar intresset för vissa aspekter eller till och med hela skrivandet. Eller så har du texter från när du precis träffat ditt livs kärlek och alla rollfigurer är sådär romantiska. Oavsett vilken period du har varit i, kommer texten att kännas annorlunda när du kommit ur den känslan – och vad som är betydligt viktigare: andra som läser texten har kanske aldrig varit inne i en sådan period och det kanske till och med alienerar dem. Det betyder att texter från väldigt känslosamma perioder i ditt liv inte bara riskerar att göra ditt skrivande mer jobbigt, utan också gör texterna svårare att sprida.

Som lektör möter jag ibland texter som definitivt skrivits i affekt, när författaren var påverkad av en situation i sitt liv, och det blir sällan bra. Det kan bli bra, om författaren har förmåga att se humorn i det mörka, eller klarar av att se sin älskades svaga sidor, eller kan förstå varför andra inte är lika intresserade av dess hobby, eller listar ut att alla inte tycker att det är viktigt med böcker om den skadan de ådragit sig, men det kräver ett tänkande i flera led som är svårt med de bästa förutsättningar. I känslomässiga situationer är det ännu svårare och bara ett fåtal av alla som försöker klarar av det. Ju mer känslomässigt, desto svårare.

Hur vet man om man klarar av att skriva om det medan det händer?

Som jag skrev ovan, är en förutsättning att du klarar av att se flera perspektiv samtidigt: allting har för- och nackdelar, fram- och baksidor. Om du är helt och hållet emot något eller komplett för något, har du mindre möjligheter att skriva en balanserad berättelse där utfallet känns oväntat. Det här kan du utveckla hos dig själv, genom att träna dig att se svagheter hos dina idoler och styrkor hos dina motståndare. Med andra ord är det inget du måste avbryta skrivandet för, men du kan vara tvungen att gå igenom en liten sorgebearbetning för att släppa din inledande känsla.

Om du inte klarar av att göra komplexa uträkningar i ditt övriga liv (spela schack, räkna ut andragradsekvationer, lösa anagram, lösa korsord, svara på frågesport, fickparkera, etc), då kommer det att vara en utmaning för dig att skriva också. Att skriva är en intellektuell aktivitet också, förutom det rent intuitiva och känslomässiga.

Om du inte orkar ta itu med vardagssysslor i ditt övriga liv, då kan det vara lika bra att låta bli skrivandet också. Fixar du inte att sköta tvätten, städa och prata med dina vänner, då har du troligen ganska stora problem.

Här finns det en naturlig följdfråga:

– Men om jag använder skrivandet som ett sätt att bearbeta mina känslor då?

Innan jag svarar: lägg märke till att jag aldrig skrivit att du inte får skriva. Det är klart att du får skriva. Det är trots allt ditt skrivande.

Att använda sitt skrivande för att bearbeta sina känslor samtidigt som du skriver annat är i bästa fall förvirrande för dig, och betydligt oftare något som kan ge positiva effekter på kort sikt, men negativa effekter på längre sikt. Som man brukar rådge dem som spelar om pengar: ”spela inte för mer än du har råd att förlora”. Har du råd att förlora ditt vardagsskrivande? Om inte, skulle åtminstone jag låta bli att riskera det genom att koppla ihop jobbiga känslor med skrivande. Då skulle jag istället försöka få utlopp för de känslorna genom någon annan estetisk form – konstmåleri, musik, dans – eller genom något hantverk, såsom att snickra, sy, väggmåleri eller möblering. Skjut över bearbetningen någon annanstans, så minskar risken att du får skrivkramp.

Med andra ord: du får ta ledigt under vissa omständigheter, för att undvika att förknippa skrivandet med grubbleri och smärta. Och när du tar ledigt bör du undvika att känna dåligt samvete. Du gör det för att ditt skrivande ska bli bättre!

 

Lennart Guldbrandsson, författare, lektör och föreläsare

På min blogg hittar du över 100 inlägg med skrivtips.

Jag har publicerat över tio böcker, inklusive tre om att skriva. Du kan få två av mina böcker gratis.

Om du vill ha hjälp med dina berättelser eller din fackbok, hör av dig.

Publicerad i Jobbet som författare, Skrivtips Taggar: , , , , , , , , , , , , , ,
4 comments on “Att säga åt folk att skriva varje dag är dumt
  1. Pia Lerigon skriver:

    Åh tack Lennart! Jag har nämligen haft en period i mitt liv då jag inte orkat med vardagen – än mindre att skriva på mina böcker. Jag har typ klarat totalt ointelligent tjattrande på Face Book. Och naturligtvis har jag haft dåligt samvete för detta, tills jag släppte det helt och tillät mig bara vara utan krav på att leverera något.

    Allt har sin tid, brukar jag tänka.

    Nu börjar jag komma ur den här totala orkeslösheten jag haft hela hösten och vintern med ständiga förkylningar som tärt på krafterna. Och förhoppningsvis kommer jag då hitta energin och viljan att skriva klart mitt senaste bokmanus.

    Tack för ett bra inlägg som belyser det här med skrivkramp ur ett nytt perspektiv.

    Kram Pia

    • Lennart Guldbrandsson skriver:

      Vad roligt att du gillade det. Ja, det är viktigt att våga ta ledigt. Skönt att du mår bättre.

  2. Kim M Kimselius skriver:

    Underbart inlägg, Lennart. Precis som vanligt! Delar!
    Kram Kim 🙂

1 Pings/Trashbacks för "Att säga åt folk att skriva varje dag är dumt"
  1. […] och lita på att det med din hjälp kommer att bli bättre senare. Ditt jobb är att få personen i rätt stämning för att kunna ta sig vidare i processen: känna sig stark, påhittig och trygg i sin […]

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*